Ut med det gamla
Vad har det här varit för helg? Dystert var ordet. Tomheten som uppstår efter att ens norrlänning åkt hem. Men man hinner tänka mycket över livet och hur man vill att det ska vara. Så här vill jag inte hadet i alla fall. Jag är som less på Västerås. Varför? Det var nog en väldigt bra utbrytarfas från livet jag flyttade från i Hallstavik. På alla olika konstiga sätt och satan vad jag har levt och lärt. Men jag är klar med den delen av livet nu. Tonårstjaffset somjag aldrig vågadekundehann ha när jag var tonårstjaffsig. Men nu har jag ju för fan öppnat ett pensionssparkonto. Jag är vuxen nu. [Haram!] Så har jag haft turen att få vara med min fantastiska och finaste Magnus. Nittio jävla mil och många tusenlappar i resepengar bort. Jag håller på och kollar upp mina alternativ just nu. Med jobb och flytt och allt. Jag tycker så mycket om mina kollegor och ungarna men det saknas två väldigt mycket viktigare komponenter för att jag ska kunna vara tillfreds med livet. Och en svart katt.
Snälla Gud, låt hösten gå fort och låt allt sluta bra. Amen.