Hung over
Min dag har spenderats i soffan. Bakfull efter en gårdagskväll med jobbtjejer plus Sophie, restaurangbesök och utgång på Harrys. Vi drack rosa pantern. Yumyum! Sen kom Poffe och Fredrik. Vi fuldansade till massa bra musik och sen drog vi iväg mot efterfest. Men tant upptäckte strax att hon var väldigt trött så det blev en favvotaxi hem istället. Och när jag väl stängt och låst så small det till i skallen. Det gjorde så jäkla ont och jag började må superilla och skaka av kallsvettningar. Magnus trodde det va vätskebrist och det är fullt möjligt. Läskigt va det i alla fall.
Anyways.
Jag gillar inte det här med helger riktigt. Inte när dom är i Västerås i alla fall. Har jag sagt att jag sagt upp lägenheten? Inte det? Nähäää...sista november flyttar jag till min Magnus. Norrlänning på heltid. Det känns jättekonstigt att lämna allt här och arkivera dom här två åren med alla erfarenheter och näsbrännor det gett. En era är över. Jag har knappt berättat det för någon. Speciellt eftersom jag inte sagt upp mig än. Två veckor innan flytten ska jag göra det. Jag har berättat det för två kollegor och dom står bakom mig helt. Dom andra två är jag lite orolig för. Speciellt den ena. Vi kommer ju aldrig mer ses. Och det är så himla tråkigt. Eftersom det är en person som jag tycker väldigt mycket om och vi har så himla kul ihop. Men trots allt som finns här för mig så finns det inget som kan få mig att prioritera bort Magnus. Det är inte ett alternativ. Han är den finaste människan och jag vill vara med honom och han vill vara med mig. Och jag är så sjukt lycklig över det. Och nu ska vi vara tillsammans varje dag resten av livet. Det finns inget jag hellre vill. Förra helgen inledde vi vårat stundande samboskap med att åka till MIO och köpa en kökslampa. Så nu sitter jag här och längtar efter Magnus, katten och lampan.
